Italian High Renaissance Painter, 1483-1520 Italian painter and architect. As a member of Perugino's workshop, he established his mastery by 17 and began receiving important commissions. In 1504 he moved to Florence, where he executed many of his famous Madonnas; his unity of composition and suppression of inessentials is evident in The Madonna of the Goldfinch (c. 1506). Though influenced by Leonardo da Vinci's chiaroscuro and sfumato, his figure types were his own creation, with round, gentle faces that reveal human sentiments raised to a sublime serenity. In 1508 he was summoned to Rome to decorate a suite of papal chambers in the Vatican. The frescoes in the Stanza della Segnatura are probably his greatest work; the most famous, The School of Athens (1510 C 11), is a complex and magnificently ordered allegory of secular knowledge showing Greek philosophers in an architectural setting. The Madonnas he painted in Rome show him turning away from his earlier work's serenity to emphasize movement and grandeur, partly under Michelangelo's High Renaissance influence. The Sistine Madonna (1513) shows the richness of colour and new boldness of compositional invention typical of his Roman period. He became the most important portraitist in Rome, designed 10 large tapestries to hang in the Sistine Chapel, designed a church and a chapel, assumed the direction of work on St. Peter's Basilica at the death of Donato Bramante,   Related Paintings of RAFFAELLO Sanzio :. | Portrait of Pietro Bembo | Naked girl | Colonna Madonna | The Sibyls | Young Man with an Apple |
Related Artists:
William Merrit Chase
1849-1916 William Merrit Chase Locations
Hendrik van Balen d.A
1575-1632
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.